måndag 31 maj 2010

29. Genombrottet!


...Det blev en dag att minnas–genombrottet! Vi hade stora förväntningar, och vi blev inte besvikna. Claes Palme och hans medhjälpare var i toppform. Planschen med alla viktiga bäringar fanns på plats. Den bars in i högtidlig procession och avtäcktes som en nyupptäckt ”Rembrandt”.
Rederiets advokat höll stor show och presenterade planschen som "hela processen i ett nötskal". Det var en fantastisk känsla att på plats i hovrätten få uppleva när verkligheten kom ikapp mygel och systematiska mörkläggning. Tsesisärendets svårfångade mysterium hade med ens blivit konkret för förvaret och de kunde på ett pedagogiskt och enkelt sätt förklara sjöfararnas ståndpunkt.
forts. kapitel 29...

söndag 30 maj 2010

28. Klaga aldrig!


...Den nye verkschefen berättade om sin karriär. Som ung styrman hade han en dag fått befälhavarens uppdrag att kontakta Sjöfartsverket i ett farledsärende. Han hade tagit många och nervösa turer runt telefonen innan han vågade slå numret till den respektingivande myndigheten i huvudstaden.
Nu satt han själv på toppen, och vi frågade oss lite till mans om han också kunde titta ner? Jag hade fått chansen att spela gitarr i det underhållande bandet med mina kompisar från Händelöverkstaden, men jag tyckte att det i min situation kanske skulle bli alltför utmanande?
När generaldirektören några dagar senare gick runt och presenterades för personalen tittade han också in på specialdetaljen. Jag hade nu flyttats till ett ganska stort, men mörkt tjänsterum. Det låg längst in i återvändskorridoren, innanför sjökortslagret på bottenplanet. Jag ”gnuggade” prickar. Av en händelse höll jag den dagen på med att förse våra sjökortsoriginal på den baltiska sidan av Östersjön med ny utprickning. Där låg Tsesis hemmahamn Klaipeda. Det kunde blivit en inledning till ett intressant samtal, men jag tog inget initiativ, det hade jag överlämnat till honom. Vi nickade bara åt varandra när den eskorterande sektionschefen presenterade mig och jag kunde inte utläsa någonting av det korta mötet.
forts. kapitel 28...

tisdag 25 maj 2010

27. Sorti


"...Vad jag reagerar mot är – med hänsyn till angivna omständigheter – att tidningen låter just Anders Ahlmark helt oemotsagd komma till tals på detta sätt i det i och för sig mycket omskrivna Tsesis-ärendet. Tidningens förmodligen ganska stora läsekrets kan ju inte rimligen antas ha sådana insikter i denna aktuella fråga att man rätt kan bedöma trovärdigheten av innehållet i Ahlmarks artikel.
Ett enkelt telefonsamtal eller annan lämplig kontakt hade jag onekligen uppskattat innan det här numret av tidningen gick till tryckning. Förmodligen hade jag även då avstått från ett direkt bemötande, men kanske hade jag ändå fällt någon kommentar eller framfört någon synpunkt som varit värd ett åtminstone litet utrymme i anslutning till Ahlmarks inlägg – för ’balansens’ skull om inte annat.
...det är riktigt som du påpekar att tidningen inte förut engagerat sig i Tsesis-ärendet. I min enfald (tydligen) har jag trott att detta berott på att man bl.a. i ljuset av de ganska omfattande – och när det gäller resultatet helt entydiga – JK- och JO-utredningar m.m. som framtvingats av Ahlmark tidigare agerande insett att hans beskyllningar och kritik mot främst ledningen vid sjöfartsverket egentligen inte alls förtjänar den uppmärksamhet som andra tidningar – och även radio och TV – ägnat saken..."
forts. kapitel 27...

söndag 23 maj 2010

26. Tsesis i tingsrätten


... Som om det inte de skulle räcka, dömdes vi ut som sakkunniga – i alla fall opartiska experter.Han hade noterat vår ”muntra skadeglädje” när något gick snett för staten och någon på åhörarplats hade rapporterat till advokaten att vi ville ha rubriker när det gick åt andra hållet?
Vi var inställda på en lång besvärlig resa och vi saknade det samlade försvaret för lotsen från sjöförklaringen oerhört.
forts.kapitel 26...

onsdag 19 maj 2010

25. Svart blir vitt!

...Våra övervakare verkade inte förstå någonting och tittade på varandra. Pulsen ökade ännu mer. Medan jag funderade på hur jag skulle kunna skaffa mig en kopia av kartan, gick jag snabbt igenom det resterande materialet på bordet. Jag hittade ingen vettig lösning. Jag skulle aldrig få en kopia med mig därifrån. Vad skulle hända om jag skulle jag rycka åt mig kartan, rusade ut till kopieringsapparaten som fanns i korridoren alldeles utanför och stoppa kopian innanför skjortan? Eller kanske springa direkt ut på gatan och ropa på polis? Det var svårt att tänka klart. Jag kom inte på någon annan lösning än att snällt fråga om jag fick ta en kopia...
forts kapitel 25...

söndag 16 maj 2010

24. Scoopet!


...Han ringde upp Ingvar Gullnäs, presenterade sig och fick upprepa tidningens namn flera gånger. Gullnäs trodde det var FIB-Kulturfront som ville bestämma träff. IB-affären, där Ingvar Gullnäs tryckfrihetsåtalade tidningen för ”beljugande av myndighet” utan framgång, var inte glömd.
Det var på JK-ämbetet reportern gjorde sitt sensationella fynd, generaldirektör Lennart Johanssons hemligstämplade bekännelse till JK Gullnäs från mars 1978. I ett brunt kuvert låg verkschefens taktiska redogörelse. Den hade hamnat under fel diarienummer och tillhörde inte något av tillsynsärendena i Tsesisaffären, utan Gullnäs parallella skadeståndsärende mot det ryska Tsesisrederiet.Det fanns ett problem...
forts.kapitel 24...

söndag 9 maj 2010

23. Historiens vingslag!


...Vi närmade oss målet. På avstånd hördes en mistlur från ett ankrat fartyg, kanske utanför Landsort? Skäret Käringklubben dök upp som ett ganska högt hinder snett framför oss. Det var en ödesmättad, overklig känsla att nästan ljudlöst glida in på den scen där allting började. Jollen sattes i. På med flytvästen. Jag tog en roddtur med Christian.
Fotografen bytte objektiv och plåtade medan jag rodde i cirklar runt den nyutlagda gröna lysbojen som markerade Tsesisgrundet. Tänk, en lysboj på grundet som inte fanns, så meningslöst att fortsätta mörka och bortse från det uppenbara sjökortsfelet. Det är klart att det inte hade hänt om grundet varit utprickat. Så onödigt och förbannat långt det hade gått. Varför?
forts. kapitel 23...

torsdag 6 maj 2010

22. Dubbel torsk



...Jag var nöjd och optimistisk, men hade mycket att fundera på när jag tog tåget hem till Norrköping. Jag var fortfarande upptagen med tankarna på vad jag upptäckt hos JK.
Christina var inte lika optimistiskt när det gällde förhandlingarna och framtiden. Varför skulle det vända nu? Så här långt hade ju ingenting utvecklats som vi hoppats och trott. Säkert fanns det fortfarande utgångar som vi inte kände till?
forts. kapitel 22...