...Skärtorsdagen den 12 april. Det var på dagen ett år sedan jag presenterade mitt debattinlägg för verkschefen och genom en spontan ingivelse önskat sjökartedirektören Hallbjörner ”glad påsk!”
Det var återigen en kort arbetsdag på ämbetsverken. Klockan halv tolv på förmiddagen sökte den administrativa chefen Järmark mig på snabbtelefonen. Han bad mig komma upp och han var som vanligt inte ensam. I rummet fanns också den byrådirektör som bevittnade vårt första möte. Det slog mig att herrarna var på språng. Båda var fullt påklädda med knäppa överrockar. Jag fick en skrivelse i handen utan kommentar. Det tog inte många sekunder innan jag förstod att jag hade fått ”rött kort”. Sjöfartsverket hade valt alternativet ”maximal upptrappning”.
Jag vek ihop pappret, önskade förstås ”glad påsk!” – innan någon annan hann göra det – och avvek före cheferna.
Yrkesförbudet och tvångsförflyttningen var ett faktum. Generaldirektören hade oväntat kommit hem från sin resa och tagit beslutet. Min blivande högsta chef på driftavdelningen Haggård tillhörde verksledningen och ville inte skriva på, men hade egentligen inget val. Från den första maj var jag elingenjör – på pappret – vare sig jag ville eller inte.
forts. kapitel 18...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar