...Den nye verkschefen berättade om sin karriär. Som ung styrman hade han en dag fått befälhavarens uppdrag att kontakta Sjöfartsverket i ett farledsärende. Han hade tagit många och nervösa turer runt telefonen innan han vågade slå numret till den respektingivande myndigheten i huvudstaden.
Nu satt han själv på toppen, och vi frågade oss lite till mans om han också kunde titta ner? Jag hade fått chansen att spela gitarr i det underhållande bandet med mina kompisar från Händelöverkstaden, men jag tyckte att det i min situation kanske skulle bli alltför utmanande?
När generaldirektören några dagar senare gick runt och presenterades för personalen tittade han också in på specialdetaljen. Jag hade nu flyttats till ett ganska stort, men mörkt tjänsterum. Det låg längst in i återvändskorridoren, innanför sjökortslagret på bottenplanet. Jag ”gnuggade” prickar. Av en händelse höll jag den dagen på med att förse våra sjökortsoriginal på den baltiska sidan av Östersjön med ny utprickning. Där låg Tsesis hemmahamn Klaipeda. Det kunde blivit en inledning till ett intressant samtal, men jag tog inget initiativ, det hade jag överlämnat till honom. Vi nickade bara åt varandra när den eskorterande sektionschefen presenterade mig och jag kunde inte utläsa någonting av det korta mötet.
forts. kapitel 28...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar