...Snart fanns det inte mycket kvar av vare sig mig eller mitt jobb. Jag hade inte längre möjligheten att kvittera ut de kartor från arkivet jag behövde i jobbet. Om jag nu också lämnade ifrån mig mina arbetsverktyg kunde jag säga adjö till både mitt yrke och min tjänst. Dessutom var jag på väg att totalisoleras. På två dagar hade jag fått bekanta mig med nya begrepp inom statsförvaltningen, "kontrollbevakning" och "djupfrysning". Samtidigt pågick förhandlingar för att ge mig yrkesförbud och tvångsförflytta mig till en främmande verksamhet. Och det var ingen mardröm, det var verklighet.
Det är klart att jag tyckte att JK Gullnäs hade ett ansvar för den här utvecklingen, men jag visste ännu ingenting om kopplingarna och det gemensamma intresset och samarbetet med verksledningen sedan starten.
Hade justitiekanslern inte upptäckt Hallbjörners fobier i alla vittnesförhör han genomfört och inte förstått att det bara skulle bli ett större problem om sjökartedirektören dessutom fick grönt ljus? Eller rymdes det som nu var på gång också inom Ingvar Gullnäs ”partsintresse”?
Jag var tvungen att testa.
Frågorna till JK Gullnäs fick rubriken "Tsesis - uppföljning?". Jag beskrev händelseutvecklingen efter det tidigare JK-beslutet innan jag ställde frågorna.
Jag undrade om jag som tjänsteman inte hade någon grundlagskyddad rätt att framföra berättigad kritik till JK? Om JK: s beslut kunde användas mot mig i ett omplaceringsärende? Jag frågade också om den tidigare rapporten var en dom över mitt handlande i Tsesisaffären och att det därmed var fritt fram för trakasserier och disciplinära bestraffningar på jobbet?
Jag undrade också om myndigheten kunde förbjuda kollegor att samtala med mig? Jag bad tacksamt om ett snabbt svar, då jag ansåg att andra kamrater kunde hamna i samma situation.
forts. kapitel 17...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar