25. Svart blir vitt!

...Våra övervakare verkade inte förstå någonting och tittade på varandra. Pulsen ökade ännu mer. Medan jag funderade på hur jag skulle kunna skaffa mig en kopia av kartan, gick jag snabbt igenom det resterande materialet på bordet. Jag hittade ingen vettig lösning. Jag skulle aldrig få en kopia med mig därifrån. Vad skulle hända om jag skulle jag rycka åt mig kartan, rusade ut till kopieringsapparaten som fanns i korridoren alldeles utanför och stoppa kopian innanför skjortan? Eller kanske springa direkt ut på gatan och ropa på polis? Det var svårt att tänka klart. Jag kom inte på någon annan lösning än att snällt fråga om jag fick ta en kopia...
forts kapitel 25...