...Advokat Palme hade helt rätt. Vi var "överglänsta". Statens fina modell måste ha tagit veckor, kanske månader att tillverka. Nivåkurvorna på Södertäljevikens botten hade sågats ut – meter för meter, som man ibland kan se hos tävlingsförslag i den mest seriösa arkitekttävling. Den lilla modell jag gjort tidigare av masonit och Plastic Padding i A4-format, liknade mest en billig souvenir jämfört med statens.
Men det fanns en likhet, och den var viktig. Både mitt lilla plastgrund och statens stora farledsmodell var i båda fallen menade att föreställda verkligheten. Och verkligheten låter sig inte manipuleras lika lätt som ett gammalt sjökort.
Under en paus återvände Arnljot och jag till den stora modellen. Den var placerad mitt i lokalen, mellan parternas bås och domarskranket. Det var en fantastisk syn. Där låg Tsesisgrundet på lit de parade, bara ett par meter framför och nedanför Högsta domstolens ledamöter. På mindre än en minut tog vi oss friheten att förvandla statens trumfkort till ett absolut fiasko. Jag hade tidigt mina aningar om vad som var på gång, så jag hade tagit med mig en rödfärgad transparent linjetejp, bara några millimeter bred. Det enda vi behövde göra var att tejpa en enda linje på glasskivan. Det var bäringen 346° till fyren Fifong. Den sektorgräns som fanns i vår fyrlista och som var den utritade farledsgränsen vit/grön i sjökortet före olyckan. Hela grundet och drygt det, hamnade naturligtvis i vit sektor – i farleden, precis som jag och flera med mig upptäckte redan på olycksdagen. Det var ju därför lotsdirektören trots protester från sjökartedirektören Hallbjörner efter olyckan flyttat ut sektorgränsen 78 meter. Kunde problemet vara enklare?
Det samlades några lagkunniga runt oss när vi gjort manövern, men varken Arnljot eller jag såg vem som sa det på gedigen skånska:
– Vem har byggt sarkofagen?
forts. kapitel 30...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar