...Sjökartedirektören inledde med en frän attack på lotsen som skulle ha "legat och solat sig på semester", och därför försenat sjöförklaringen. Han sa – rätt upp och ner – att pressen ljög i allt som hade skrivits och skulle därför mötas med samma mynt. Än en gång fick jag höra att Sjölin fått utstå långa och pressande förhör. Allting var utrett och klart, och det fanns ingenting att tillägga. Jag tittade ibland snett nedåt åt Arnljots håll och såg av högra kindens rodnad att han också hade problem med chefens utspel.
Gardinerna efter långsidan mot Motala ström drogs för med automatik, overhead-apparaten slogs på och en skiss över grundet visades i all hast på filmduken.
Sjökartedirektören försäkrade än en gång inför hela sin personal att Tsesisgrundet redan fanns redovisat i sjökortet och att det alltså var felfritt. Han betonade vikten av att personalen nu solidariskt slöt upp bakom ledningens inställning. Jag funderade faktiskt på om jag skulle avsluta karriären här och nu, eller om jag tillsammans med de kollegor som visste vad det här handlade om, skulle låta oss idiotförklaras? Det hade förmodligen räckt om jag rest mig i protest och lämnat lokalen. Arnljot hade lutat sig framåt, lagt armbågarna i knät och gömt ansiktet i händerna. Han satt så tills genomgången var avslutad.
forts. kapitel 5...
(hämta Acrobat reader)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar