23. Historiens vingslag!

...Vi närmade oss målet. På avstånd hördes en mistlur från ett ankrat fartyg, kanske utanför Landsort? Skäret Käringklubben dök upp som ett ganska högt hinder snett framför oss. Det var en ödesmättad, overklig känsla att nästan ljudlöst glida in på den scen där allting började. Jollen sattes i. På med flytvästen. Jag tog en roddtur med Christian.
Fotografen bytte objektiv och plåtade medan jag rodde i cirklar runt den nyutlagda gröna lysbojen som markerade Tsesisgrundet. Tänk, en lysboj på grundet som inte fanns, så meningslöst att fortsätta mörka och bortse från det uppenbara sjökortsfelet. Det är klart att det inte hade hänt om grundet varit utprickat. Så onödigt och förbannat långt det hade gått. Varför?
forts. kapitel 23...