...– Är det tuff kritik det där? frågade jag mer på skoj och spelade korkad. Järmark kände mig inte alls, så varför inte? Jag är inte så bra på att tolka sådana där beslut? fortsatte jag.
– Ja, det ska jag säga dig grabben. Jag har läst många JK-utredningar i mina dagar men aldrig, aldrig sett ett så hårt omdöme om en enskild person. Han tittade på sin bisittare, antagligen för att få medhåll, men eftersom personalchefen satt bakom mig, kunde jag inte se reaktionen.
Järmark var jurist och många år tidigare ”överförd” från kommunikationsdepartementet. Han visste nog vad han pratade om. Men jag förstod inte riktigt. Skulle jag bara lägga sig ner och dö för att JK inte litade på mina ord? Utan att han berört grunden för min kritik – grundet. Det var kanske så man skulle reagera om man satt i en verksledning eller hade ett toppjobb. Försvinna genom en lucka i golvet eller tyna bort i en utredning på departementet? Hade jag inte fattat att jag var överkört, krossad, nermald, pulvriserad och borde försvinna från kartan? Kunde jag inte läsa innantill?
forts. kapitel 16...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar